Försök att få ihop livet.
Vissa gånger är det kanske bättre att vara tyst, sitta knäpptyst och bara observera. Att känna att man inte alltid passar in, passar med alla, ja det svider. Vad är det för fel på mig? Vad måste jag göra för att vara som den personen?
Varför finns det inget jobb? Just nu när jag behöver pengarna så finns inte jobbet. Om man inte har de där kontakterna, hur gör man då?
Just nu skulle det passa otroligt bra att åka iväg någonstans, strunta i skolan och bara ha kul och slappna av. Jag skulle kunna fråga, men jag kommer inte få. Det vet jag så det är egentligen ingen idé att fråga. För svaret är alltid nej. Men ändå längst inne vet jag att jag vill fråga. Varför frågar jag inte? Jo, för det är alltid fel tillfälle. Jag hittar aldrig det rätta tillfället att berätta eller fråga något. Varför? För hemma hos mig så går det inte att säga vad man vill när som helst. Alltid är det dagis hemma. Varför måste man sitta brevid varandra om man inte klarar av det? Det finns 7 platser vid bordet, så varför måste man sitta på samma plats hela tiden och då börja tjaffsa och sucka.
När måste jag börja bli vuxen? Nu? Bra, för jag är redan vuxen och har varit det ett tag, inuti. Men det skulle vara skönt att få slippa ha vuxenkänslan hos mig och bara få släppa loss. Få skita i allt. Men samtidigt vet jag att jag vill vara vuxen och ta hand om mig själv. Och att börja ifrågasätta är för sent, för om ett och ett halvt år tar allt slut. Då MÅSTE jag vara vuxen.
Finns otroligt mycket saker jag vill, som jag vill ha, som jag vill göra i livet och som jag vill ska vara. Jag vill ha körkort, men pengarna? Jag vill ha ett extrajobb, men hur var och när? Jag har gjort det man ska göra, lämnat CV och personligt brev, men vem vinner? Alla tävlingar som finns, vem vinner? Inte jag i alla fall. Jag vill inte att tiden ska gå fort, men samtidigt vill jag det. Börjar inse hur lite tid man har, egentligen. Men vad ska jag göra åt saken? Jag vill åka med fina vännen till det varma landet, men jag kommer inte få och har inte pengarna och det är mitt under terminen. Men någon gång får jag väl släppa loss? Om inte kan jag väl ändå få ett TACK då och då? Det tycker inte jag är mycket begärt.
Vart kom alla bekymmer ifrån? Och varför kan allt inte bara vara som det var förut.
Ville bara skriva av mig. Vet inte hur jag ska få ut det annars. Deppigt men sant.
Alva
SUNday
http://www.tasteline.com/Recept/Biskvier_med_smorkram mitt nästa projekt. Jag älskar att baka! Och jag är ganska bra på det också, om jag får säga det själv. Min åttaåriga bror som är otroligt kinkig med maten, tycker om det jag gör! En nackdel med mit bakande är att jag helst ska baka själv. Jag bakar maniskt så det nästan är läskigt. Jag måste göra det på mitt sätt, jag måste vispa, hälla i ingredienserna och mäta själv - för att jag gör det bäst själv. Tänker jag. (Men jag har gjort några framgångar, jag låter den som är med mig smälta smöret. Men jag har lite uppsikt ändå...)
Mitt intresse för bakning och matlagning har funnits där så länge jag kan minnas. Jag hade aldrig ett sådant lekkök som alla hade när jag var liten, jag måste ha en medfödd talang. Min pappa tycker om att laga mat och baka, och jag fick hjälpa honom vissa tillfällen - när jag själv bad om det, eller så frågade han faktiskt mig. Vilket har resulterat i att jag tycker om allt som har med kök att göra (förutom disken).
Jag har mycket att tacka min familj och släkt för, som det här med matlagningen men sen har jag ett stort intresse för djur också, speciellt hundar. Och hur kommer det sig när jag har en mamma som är tokallergisk mot pälsdjur? Det kan vi ta en annan gång.
Mästerkocken
Sen kan ni ju testa hur ni skulle se ut utan ögonbryn. Hyffsat fascinerande..Not
Var för övrigt tvungen att skicka tillbaka mina skor! För små.
A
10/3
Tjolahopp
When you colour hair, it gets really damaged
The time of my life
